White-nose kan botas mha av bakterier?

Den förödande svampsjukdomen White-nose syndrome har dödat närmare sex miljoner fladdermöss i Amerika. Men nu börjar man ana en strimma hopp. Labb- och fältförsök med en sorts bakteriebehandling har gett positiva resultat och det verkar som om svampens tillväxt kan stoppas. Mirakelbakterien heter Rhodococcus rhodochrousin och forskare hoppas att inom en snar framtid kunna minska spridningen av White-nose.

Läs mer på CBC News hemsida

Logga och fältmugg

När jag startade mitt företag på deltid för drygt fem år sedan ramlade uppdragen in utan ansträngning. Jag behövde inte så många. Telefonen ringde och jag övade på att säga nej. Förra året blev verksamheten en helårssysselsättning och jag inledde en fikaturné. Småprat om fladdermöss över en kaffe, visioner om hållbar naturvård, insatser i den kulturella sfären, handslag och etablerade mejlkontakter. Jag utökade mina insatser i sociala medier, uppdaterade hemsidan och skaffade profiler lite här och var. Det betalade sig. Förra året var lönsamt. I år är det den svåra uppföljaren, platta nummer två, den andra säsongen som ska överträffa förväntningarna. Det är dags för mer klassisk reklam.

Fältsäsongen innebär lika delar fladdermusjobb i skymningen och småprat med markägare. Latin ena stunden, på bönders vis nästa. Mina diplomatiska färdigheter finslipas och jag får nytta av mina visitkort. Men jag har sakta insett att jag måste bli mer officiell, landa mellan myndighetspersonens självklarhet och konsultens distans, se ut som en yrkesman. Jag måste ha arbetskläder, kanske räcker det med en logga på en t-shirt eller varselväst, en dekal på bilen och några pennor att dela ut på bygden. Pennor med reklam och budskap går alltid hem. En liten sökning på nätet ger fler idéer, det behöver inte stanna vid pennor. Varför inte ha en liten låda med magneter, klädnypor, golfbollar, tandborstar, USB-minnen, termometrar, halsdukar, paraplyer, kapsylöppnare och muggar. Faktum är att jag måste ha en mugg, en mugg med logga att ha i fält. En mugg och en kompass med logga att ha i bilen. Det skulle kännas fint.

Tysta rummet

Som doktorand besökte jag tysta rummet på Chalmers. Som namnet skvallrar om så är det just tyst, väldigt tyst. De säger att man kan bli knäpp där inne, galen av uteblivna intryck, så tyst är det. Ljudet studsar ingenstans, bara försvinner. Där finns inga ekon, ingen klang, ingen rymd. Ett knäpp med fingrarna når knappt längre än ens egna öron, rösten blir opersonlig och efter en stund hör man sina egna inre kroppsljud, suset i öronen och tankar som kränger i trånga nervbanor. Typ. Väggarna är täckta av långa konformiga strukturer som effektivt suger upp allt vad ljud heter. Taket likaså och även golvet faktiskt, vilket gör att man får knalla omkring på nät i mitten a rummet, en sisådär halvvägs upp i luften. Vi var där för att spela in ljud från flugor, ljud som skulle användas i experiment med fladdermöss. Men egentligen hade det varit intressantare att släppa fladdermöss i tysta rummet, hur hade de reagerat?

bild från tumblr

Igår var jag och hämtade barn på ett kalas, i en föreningslokal utan målgruppstänk. Lokalen kan användas till lite av varje. Igår var det alltså barnkalas. Jag var uppenbarligen ett par minuter tidig för de flesta var kvar och härjade. Jag blev inte galen i tysta rummet, men frågan är om jag inte hade blivit det här. Ljudnivån var av sällsynt kaliber. Inte så att ungarna skrek värre än normala sjuåringar, snarare var det så att väggar och golv förstärkte varje frekvens, förvrängde skalorna och satte amplituden till max. Ett av vår tids hälsoproblem blev tydligt. Buller. Skolor med kala väggar, fläktar med själsdödande frekvenser, vibrerande trafik och sus från datorer. Allt detta gör oss smått galna och alla skulle behöva ett tyst rum att vila ut i emellanåt. Men innan den typen av hälsoanläggningar finns, går det faktiskt att bulleranpassa sin omgivning, sin vardag och framtiden

Energispar

Tesla har presenterat sitt superbatteri, Volvo har tagit fram en elbuss som ska trafikera sträckan Chalmers-Chalmers Lindholmen i Göteborg och Bollebygdsskolan ska ha solpaneler. Det går framåt om än långsamt. Enligt WHO och OECD kostar världens luftföroreningar inte mindre än 13,6 biljoner svenska kronor årligen genom skador och dödsfall. En smått skrämmande siffra. I Sverige bedöms ca 1300 områden vara så förorenade att människors hälsa tar skada, framför allt i form av förorenad mark. För en månad sedan släpptes vårbudgeten och trots kritik finns ändå en del satsningar på klimat, naturvård och miljö. Bland annat ska kommuner få stöd för att satsa på elfordon, miljön ska avgiftas och saneras, värdefull natur bevaras och järnvägen ska underhållas. Även solenergi omnämns som viktigt, men här kan man göra betydligt mer. Det ligger redan idag så många ansökningar i kö att inga nya investeringar är omöjliga i praktiken, trots höjda anslag. Föreningar, skolor och byggbolag står bara och väntar på att kunna sätta solpaneler på vartenda tak. Byggnader står för mer än en tredjedel av världens energiförbrukning och vi har idag tekniken att lösa detta. Men det krävs viss politisk styrning. Som fastighetsägare går det förstås att göra saker på egen hand, man måste inte vänta på uppifrånbeslut, morötter och ekonomiska fördelar. Med ganska enkla medel kan man energieffektivisera sitt eget hem, med isolering, solfångare, värmeväxlare, förbrukningsmätare, smarta kontakter, moderna fönster och nya vitvaror

bild från Skyway

Lokes slott och livets uppkomst

Hör Vetenskapspedagogen Emil V Nilsson filosofera kring arkéer, Lokes slott och livets uppkomst. Dags för en biolog som sommarpratare 2015?

Fladdermöss invaderar Texas A&M University

Kyle Field fotbollsarena i Texas hyste så många fladdermöss att man tvingade dem på flykt. Det kanske man inte skulle ha gjort. Nu har fladdermössen istället bosatt sig på hela campusområdet på Texas A&M University. I simhallen, på gymmet, i biblioteket och studenterna är måttligt nöjda. Särskilt hon som blev biten i foten då hon tog på sig en sko som hade blivit fladdermusbostad.

Foto från WFAA

Miljöpris till naturskola med fladdermustema

"Naturskolan i Taberg tilldelas 2015 års miljöpris för skolor och förskolor eftersom skolan på ett föredömligt sätt erbjuder kommunens alla elever, 6-13 år, en chans att stärka sina band till naturen. Skolans viktigaste miljöarbete är att påverka elever och personal att aktivt göra medvetna val som leder till en långsiktigt hållbar utveckling för vår planet. Det gör man bland annat genom olika teman såsom ekologi, sagor och sägner, kulturhistoria och fladdermöss."

Så lyder motiveringen för Jönköpings miljöpris 2015. Grattis Taberg!

Tabergsgruvan, foto (C) Jens Rydell

Rätt bild

När jag hoppade av mitt dagliga labbjobb och tog språnget ut i egenföretagarvärlden, trodde jag att jag behövde bredda mig. Kunskaper om fladdermöss är inte nog för försörjning. Just det var jag nog inte ensam om att tro. Det flesta höjer på åtminstone ett förvånat ögonbryn när jag presenterar min dagliga sysselsättning. Hur som helst, jag dammade av min copywritertitel, letade skrivjobb och förberedde mig för stora samarbetsprojekt. Jag ville lära mig InDesign, webbprogrammering, filmredigering och fördjupa mig i storytelling. Mitt vinterben skulle vara bland ord, i populärvetenskap, reklam och design. Men fladdermössen tog all tid, det visade sig att det går att leva på dem. Skrivandet kom av sig.
Men nu är det dags igen, efter årets fältsäsong ska jag åter ta tag i skrivprojekten. Inte för att jag måste utan för att det verkar skoj. Och skoj är roligt, eller vad man nu säger. Först ut är projekt Zooform – kreativa biologer i samarbete. Ord, bild, animation och design i kombination. Det visuella ska stå i fokus, orden ska dekorera. Efter årets boksamarbete* har jag insett hur foto kan förmedla, hur bilder framträder med rätt ord och hur orden tydliggörs med rätt bild. Jag kommer själv aldrig att bli fotograf, men jag har återupptäckt lusten att designa och klippa film. Från och med nyss letar jag alltid bilder att arbeta med.

*Fladdermöss – i en värld av ekon, utkommer i september

Fladdermusdinosaurien

Nyligen upptäcktes en ny dinosaurie, med vingar likt en fladdermus. Förlängda fingrar med utsträckt hudmembran. Kunde den flyga och hur flög den i så fall? Ingen vet. 

Frihet i fält

Ibland tar det stopp. En bom på en skogsväg och det blir till att gå. Jag lyfter ut fladdermusboxarna, tar med mig karta, gps, anteckningsmaterial och en flaska vatten. Av någon anledning är jag aldrig förberedd på det, litar till att jag kan köra min stackars Ford genom hela projektområdet och i lugn och ro lasta ur och hänga upp min inspelningsutrustning, för att nästa dag göra samma resa och plocka in den igen. Ofta är det så enkelt, men varje resa bjuder på ett eller ett par undantag. Ändå har jag först i år skaffat stövlar, alltså drygt 20 år efter det att jag började läsa till biolog. Jag är en usel biolog helt enkelt, men nu har jag i alla fall stövlar. Men jag saknar fortfarande ordentliga fältkläder, kängor, en pannlampa som inte är av budgetvariant, ryggsäck de luxe och kompass. Faktum är att jag mer och mer har insett kompassens storhet och snart kanske jag också äger en. Igår letade jag lite på nätet, googlade på fältgrejer, kollade på sajter som fiskare, jägare, orienterare och naturguider tittar på. Sådana sajter som jag som biolog borde vara bekant med. Och där var den, hemsidan som inte bara säljer prylar för fältbruk utan också eldrivna mountain bikes. Vilken grej. En mountain bike med elmotor instoppad i bilen och jag kan parkera i områdets utkanter och sen susa runt på minsta stig utan att varken smutsa ner eller ta för lång tid på mig. Frihet.

Fladdermöss - i en värld av ekon

Snart i en bokhandel nära dig

Fotboll och bubbelplast

Det fanns en gång ett gammalt datorspel, kanske var det till C64:an. Huvudkaraktären klev in i en boll som han styrde längs en vindlande bana. I slutet av varje nivå mötte han andra bollar, vilka skulle krockas ner i hål, likt biljard. Mer minns jag inte, men däremot kommer jag ihåg hur jag och min kompis skrev på en liknande spelidé, i lagform. Våra bollar skulle krocka runt med en mindre boll och göra mål på ett annat lag med bollar. Vi kallade det för Bumper ball. Idén stannade i huvudet, vi hade inte verktygen eller förmågan att få den längre än så. Kanske lika bra. Men döm av min förvåning när jag på nätet hittade Bumper ball Stockholm. Nästan samma grej, fast i verkligheten. Bubble ball, bubble football, många namn på samma sak och nu har jag chansen att kliva in i vår gamla idé och krocka bollar i mål.

Svensexa, kaniner och gruvmörker

Foto (C) Jens Rydell

Jag guidade en gymnasieklass genom Tabergsgruvans mörka gångar förra veckan. Fortfarande hängde några tajgafladdermöss i dvala och verkade obrydda av uppmärksamheten och att vårsolen visade sig utanför. Längst in, där taket höjer sig och en klipphylla breder ut sig likt en scen noterade eleverna de utplacerade ljusen. Jag berättade att det har spelats både musik och teater där uppe och det till och med har varit ett flertal bröllop i gruvan. Det glittrade till i några ögon, jag såg hur tankar föddes. Och även på mig, gruvan är en perfekt plats för såväl giftermål som svensexa.  Den enda riktiga svensexa jag har varit på, för tio år sedan, innehöll annars det mesta man vill ha ut av en sådan. Kidnappning, paintball, gokart, ett viss mått av lagom förnedring i kanindräkt, en egen ö, bastu och öl. Jag har alltid tänkt att det är svårt att toppa, men gruvan kan vara en sådan plats. Sen kan man ju alltid byta ut gokart mot bubble football och klättra istället för att skjuta färg. Men det är ju en smaksak. Och apropå kanindräkt och kidnappning så har jag läst att det finns arrangörer som har en fantastiskt rolig twist på just det temat. Men jag kanske inte ska avslöja den. 

Känna sig fram genom luften

Pionjärerna Lazzaro Spallanzani och Charles Jurine konstaterade i slutet av 1700-talet att fladdermöss har en förmåga att "se" med öronen. Den rådande teorin då var dock att fladdermöss istället hade känsliga vingar och på så sätt kunde känna sig fram genom luften. Inte förrän 1938 fick Spallanzani och Jurine rätt, när bevisen för ekopejling lades fram. Men nu visar det sig att alla hade rätt. Fladdermöss har små, små hår på vingarna, kopplade till nervceller som hela tiden signalerar till hjärnan. Detta gör att fladdermöss oavbrutet korrigerar sin flykt för att så effektivt som möjligt kunna undvika hinder och fånga byten i mörker. Läs mer om flykt och vinghår eller kolla in artikeln på SVT vetenskaps hemsida. Undertecknad fick vara med på ett hörn. 

Foto (C) Jens Rydell

May the 4th be with you

Glad star wars-dag!

Golf och naturvård

Jag är ingen golfare, inte än i alla fall. Men jag har alltid fascinerats av golfbanor. Kanske är det något Ulf Lundellskt, det öppna, böljande landskapet eller så är det likheten med forna dagars slottsträdgårdar. Hårt tuktat gräs, välformade linjer och rester av vild natur som anspråkslöst och finkänsligt inkorporeras som hinder och ögongodis. Det är i alla fall så jag har sett det, möjligheterna att forma naturen efter dess egna villkor, att göra golfbanor till naturvårdsprojekt. Så är naturligtvis inte alltid fallet. I min egen kommun stoppades planerna på en ny golfbana, delvis på grund av den känsliga faunan. Kanske var det rätt. Men samtidigt hade man möjligheten att skapa en park, inte se golfbanan som något för få invigda utövare utan som en större upplevelse. Grova träd som skuggar banan, slåtterängar som kantar semiruffen, promenadstråk, dammar med välvda broar, japanskt utformade tehus, bäckar kantade av mossklädda stenar och öar av skog utspridda över fairway, som åkerholmar. Det finns många exempel runt om i världen. Jag har till exempel sett de rykande, vulkaniska bunkrarna i Nya Zeeland, de vilda, ursprungliga banorna på skotska landsbygden och de karga, branta golfbanorna kantade av olivlundar och vinodlingar längs medelhavet. Kanske skulle jag börja spela golf, resa med Sunbirdie runt jorden och vandra mellan hålen. 

bild från Galleryhip.com