Tapeter och vuxengener

När man är vuxen kan man vissa saker, lägga trall, byta fönster, byta packningar och tapetsera. Det var så jag tänkte att det fungerade. Jag trodde kunskapen låg dold i väntan på att åldern skulle trigga HOX-generna för hemsnickeri och hushåll, att miljöfaktorer i form av eget boende skulle utlösa hormonella förändringar i händighetsutveckling, eller något åt det hållet. Jag hade fel. Man måste tydligen öva på det som allt annat. Eller ha medfödd talang, helst båda.

 Precis som med musik, måleri, foto och film, har jag ett sinne för heminredning. I teorin. Jag vet hur jag vill ha det, jag har en vision, en idé. Men den stannar i huvudet, når aldrig ut i fingrarna, kan aldrig omsättas. I min dagliga yrkesutövning samarbetar jag gärna med fotografer, illustratörer och kreatörer av alla de slag, personer som kan omsätta tankar till något mer än bara en vag idé. Nästa år utmynnar detta bland annat i två utställningar (kanske fler) och om allt går väl, ännu en bok. En av utställningarna kan komma att innefatta en gigantisk fototapet, en utmaning jag definitivt bör hyra in lite hjälp till.

Hemma har jag skaffat den ädla kunskapen om att tapetsera genom att gifta in de talangerna i familjen. Mitt jobb är att riva bort det gamla, slänga saker och se till att skapa möjligheterna. Och leta mönster. Men det är inte det lättaste.  För några år sedan hade jag ingen aning om vilken enorm apparat det är att välja tapet. Nätet är fullt av färg och form. Det finns inga som helst begränsningar idag. Och varje gång vi bestämmer oss, varje gång vi tittar på en ny tapet, blir vi modigare. Varje val är djärvare än det förra. Varje förändring blir till det bättre. Att titta på tapeter på nätet är en beroendeframkallande sysselsättning.

talare

Jag hade förmånen att lyssna på vår kultur- och demokratiminister i helgen. Hon var över förväntan inspirerande och hoppingivande. Vissa har den förmågan, att leverera ord, fraser och pauser i rätt ordning, att tajma kroppsspråket, läsa publiken och kombinera spontanitet med gedigen research. Det finns ett stort behov av att se inspiratörer tala, minsta företagsevenemang, kickoff och fackträff har inspirationsföreläsningar på schemat, gärna kända politiker eller idrottsmän som sadlat om och nu sprider ordet om att lyckas. Nätet svämmar också över av inspelade föredrag, men det är inte riktigt samma sak. Jag själv lutar mig gärna tillbaka och tar in ord som levereras på snyggt förpackat vis, men helst då i verkligheten. Det ska vara en talare från Bestseller, som förmedlar de stora talarna, ståupparna, musikerna, författarna, äventyrarna och politikerna.  Ibland tänker jag att jag kan bli en av dem, en av de turnerande inspiratörerna. Jag har erfarenhet av att prata, det brukar gå rätt bra. Men ett föredrag om fladdermöss når knappast till Volvos företagsdagar på Svenska mässan, till SACOs mingel i Saltsjöbaden eller IKEAs årliga höstevent för nyanställda. Naturvård och biologiska anekdoter drar inte in de stora pengarna. Men det finns hopp. Johan Rockström ägde Sommar i P1 i somras, med ett miljöbudskap, och kommer att fylla inspirationsdagar till bredden om han får chansen. Kanske kan jag också göra det när jag bli stor. 

Bil och banananka

Sonen har snöat in på att göra små filmer. Här är senaste alstret. Fler filmer hittas hos Advaz

Vampyrvänner

Sen 80-talet har man vetat att vampyrfladdermöss generöst delar med sig av sin mat. Nu har man fördjupat studierna och funnit att vampyrer känner sin koloni väl, de tänker långsiktigt och håller koll på vem man kan lita på. Svältande vampyrfladdermöss som tidigare har varit generösa med att ge bort överflödigt blod, får mer näring från fler individer. Själviska vampyrer får mindre och till och med nekas extra mat. Vampyrer som har haft problem med att hitta föda på ett tag och fått ta till mycket hjälp, är ofta extra generösa när de väl har hittat egen mat, för att kompensera och tacka. Fladdermössen har också överseende med individer som själva svälter och inte kan dela med sig. De vet alltså vilka som kan och bör vara snälla och vilka som bara är egoistiska. Återstår att ta reda på är hur mammorna lär de unga vilka spelregler som gäller. Läs mer om vampyrernas sociala liv här. 

Vampyrfladdermus, Desmodus rotundus. Foto (C) Jens Rydell. 

Batmobil och stil

Jag var gäst i Radio Sjuhärads morgonprogram igår, startade 06:45 hemifrån och rullade in 07:10 på parkeringen utanför radiohuset i Borås. Det är inte mer än fem meter att gå från parkering till dörr och de som sänder har öppen ridå ut mot gatan. Jag hörde dem prata om kommande hållpunkter på bilstereon och jag kunde inte låta bli att undra om de blickade ut mot parkeringen i samma stund. Min grå, skitiga, silvertejpade Ford Focus är inte en bil men glider in på en parkering med, inte en bil man ställer utanför ett skyltfönster mot världen. Det är en bil för fältjobb, pålitlig, tilltygad och insutten. Bagaget är ofta belamrat med inspelningsutrustning, passagerarsätet är nedskräpat av kartor och kaffefläckarna berättar en historia för varje medpassagerare. Igår hade jag önskat att jag hade en batmobil eller åtminstone hade 1) tvättat Forden och/eller 2) dekorerat den med en smakfull logga. Jag hade plötsligt blivit smärtsamt medveten om att jag inte alltid är i skogen tillsammans med bilen. Ibland ska jag också föreställa vara representativ och världsvan författare. När jag kom hem googlade jag därför på reklam för stilmedvetna. Jag hamnade på Stil Reklam. Och voíla, de kan hjälpa mig med att göra bilen, inte bara logotypifierad och synlig, också snygg och upplysande. För även i skogen eller när jag har parkerat på märkliga platser, kan det vara bra att ha en bil som talar om vem jag är och vad jag gör. Folk tenderar att undra. Nu återstår bara att bestämma sig för stilen, loggan och färgen. 

Fler tveksamt batmobiliserade bilar hittar du här

Stopp, snurr, volt och landa

De flesta fladdermöss hänger upp och ner på ett eller annat sätt. Vissa uppvisar en enorm akrobatik när de snurrar runt i luften och greppar taket med fötterna. Nu har man med hjälp av höghastighetsvideo visat hur detta går till. Precis som konståkare och skejtare, använder fladdermössen tröghetsprincipen för att snurra runt, göra volter och styra hastigheten på sina rörelser i luften. När de närmar sig landningsplatsen sakta de farten och vrider kroppen vertikalt. Vingarna pekar åt olika håll, som en simhoppare i en akrobatisk vändning. Vänster vinge förs mot kroppen, roterar, båda vingarna fram och kroppen snurrar runt. Benen sträcks ut och fäster i taket. Allt på mindre än en halv sekund.

Fula fladdermöss?

"De är fula av en anledning"
Jag antar att jag får skylla mig själv när jag säger nåt sånt till journalister. Egentligen är ju fladdermöss rätt söta djur, i alla fall vissa.

Yngve och Amanda från Landvetter. Foto: Jens Rydell

Tysk statistik och spanska viltpassager

Jag satt och filade på en rapport om fladdermöss och vindkraft i veckan, och behövde läsa på lite om det senaste. Särskilt var jag intresserad av ny statistik från Tyskland. Jag hittade sådan, nypublicerad och allt. Den handlade om dödligheten i nacellhöjd, en ny modell för att förutspå olycksrisker. Skitbra och användbart på många sätt. Men rapporten var skriven på tyska. Nog visste jag att tyskarna gärna skriver saker på tyska, men det här såg ändå ut som något som skulle kunna visas upp på den internationella arenan och därför översättas till engelska. För ett tag sedan stötte jag på ett liknande problem, men då handlade det om spanska och det var en artikel om hur man bäst ska bygga viltpassager, något som jag skulle ha nytta av att veta. Nu råkar jag kunna lite spanska, men tyvärr inte tillräckligt för att tillgodogöra mig hela artikeln. För ett tag sedan, eller ja, 15 år sedan, skulle jag iväg och resa lite i spansktalande länder och gick därför en kurs. Min skolfranska la grunden och kvällskursen skulle lära mig resten. Jag skulle bli spansktalande. Så blev det inte riktigt. Men kanske om jag bygger på, dammar av och lyfter på locket till gömda lärdomar och tar en ny kurs på Berlitz. Jag kan ju i egenskap av företagare göra lite som jag vill. Bestämmer jag att jag behöver en kurs i tyska eller spanska, då läser jag helt enkelt en sådan.  Och kanske, kanske skönjer jag en ny resa till Mexiko inom kort, jobbrelaterad dessutom. Och då är språkkurs en välmotiverad investering. 

Mayatempel i Latinamerika, foto: Jens Rydell

.  

Lego Batcave

Känslan av jul kom tidigt i år, trots att hösten är den varmaste på länge. Kanske beror det på att vi invigde glöggen i lördags eller så är anledningen att det suger i legotarmen. Det brukar göra det i juletider, men i år började det alltså i november. Och i takt med att barnen önskar sig allt mindre lego i julklapp och födelsedagspresent, får jag hitta på egna projekt. För två år sedan var det ett slott, det största jag kunde förmå med de bitar vi har hemma. Förra julen byggde jag en hel rad med gamla byggnader, korsvirkeshus, landshövdingehus, holländska kanalbyggnader och borgarkvarter. Dotterns Lego Friends har många användbara bitar för sådant, liksom mitt egna gamla riddarlego, Men jag måste erkänna att jag fuskade lite och köpte till bitar vi saknade.

Igår var jag inne på Klossbutiken och botaniserade bland det lite udda sortimentet, tittade på Eiffeltornet, Taj Mahal och Årtusende falken. Den exklusiva ”vuxenserien” har massor av guldkorn för dem som har råd. Men det är ju det som är det fina med lego, man behöver inte shoppa loss bland de dyra hyllorna. Alla bitar är användbara, allt kan byggas med basutbudet av fyrkantiga plastbitar. I år tror jag att jag ska ge mig på en fladdermusgrotta.

Batmans grotta

WNS i Kina?

Svampen som orsakar White Nose Syndrome (WNS) och dödar miljoner fladdermöss i Nordamerika har nu hittats i Kina. Tidigare har svampen också hittats i Europa men ännu verkar bara de amerikanska fladdermössen drabbas av sjukdomen. Kanske är såväl kinesiska som europeiska arter immuna?

Bild från Univerity of California

BT, Härrydaposten och Radio Sjuhärad

En utgiven bok finns inte förrän den syns. Den senaste veckan har inneburit signeringar, föredrag, intervjuer och bokning av evenemang. Idag kom Härrydaposten ut med en artikel, förra veckan var det Boråstidningen. Nästa måndag ska jag till radiostudion i Borås för att vara nån sorts gäst. Livet är fullt med helt nya upplevelser just nu. 

Bild från Härrydaposten

Missade matcher

Efter fältsäsong och boksläpp tog jag familjen och åkte till Island, en nästan garanterat fladdermusfri plats. Semester alltså. Efter ett inledande bad i Blå lagunen skulle vi checka in på hotellet i Reykjavik och i samma stund vi klev in jublade mannen bakom disken högt. Det var inte för att vi kom. Nej, Island hade precis slagit Holland i EM-kvalet, på bortaplan. Jag tar det igen, det isländska fotbollslandslaget - ledda av Lars Lagerbäck - hade slagit Holland, i Holland! Mannen bakom disken vände på sin laptop så att vi fick se ett repriserat mål. ”Ni är från Sverige” sa han. ”Jag har just uppgraderat er till ett bättre rum”.  Vår tajming var alltså rätt bra, men ännu bättre hade den varit om jag hade fått se matchen på en isländsk krog. Men ett bättre rum är inte illa det.

Efter varma bad, vattenfall, geysrar, uteblivna valar, isländsk matkultur och en ridtur, var det dags igen. Island skulle spela sin sista match och ta sig till EM-slutspel. Matchen blåstes igång ett stenkast från oss och jag var utan biljett. Hotellteven hade bara utländska program och det var nu vi skulle åka hem. Samtidigt som de isländska fansen började fira runt omkring oss skulle vi försöka få lite sömn. Klockan fyra nästa morgon skulle vi åka till flygplatsen. Tajmingen var alltså ganska usel. Två historiska matcher för Island. Jag var där och missade båda. Nästa gång surfar jag in på Here We Go och reser med matchbiljett i hand.